smart sharpen.
Jag har en obeskrivlig hemlangtan. Nastan sadar att jag raknar ner dagarna tills jag landar pa svensk mark. Jag blir nastan lite avundsjuk nar folk som halsar pa bara har ett par veckor kvar tills dom far aka hem. Det kan ha med vadret att gora, att det ar lite sadar smagratt och halvkyligt (17 grader, ja det ar kallt!). Men det har nog att gora med saknaden till nara och kara (kebab inraknat) ocksa, att fa sitta hemma hos min basta van och dricka cola light och prata om hur vi ska bygga upp varan sjalvkansla for att klara av alla onda manniskor som cirkulerar, att kunna ta en kort promenad over till syrran for att spela tvspel som har med zombies att gora och fly verkligheten lite, att bara ta promenader overhuvudtaget (LA ar inte direkt en sadan stad, det ar for stort), eller att bara fa bestalla en god ceasar sallad och veta att den kommer vara god utan nagra overraskningar. Jag menar inte att livet inte ar underbart har, for det ar det, men ibland kan det bara bli for mycket.
Det verkar inte bli SF for mig i host utan antingen blir det ytterligare en termin i LA eller sa blir det en host och vinter hemma i Sverige innan jag beger mig vidare. Jag kanske behover andas svensk luft ett litet tag sa att jag sen kan aka ivag igen och kanna mig tillfredstalld. Fa min svenska luft i lungorna, fylla pa skafferiet med karlek fran dom jag alskar. Vi far se.
Men om jag nu stannar i Sverige sa kommer jag ju garanterat behova ett jobb, sa lite tips hade inte varit fel.
Nu ska jag styra upp mig sjalv lite for att sen traffa min van Hannah, jag har tydligen berattat for henne om mina dagar som rappande student sa nu vill hon att jag ska rappa pa svenska pa en av hennes latar. Making it in LA, ar det inte det alla ar har for, hah!
Ta hand om er sa ses vi snart.
Min basta van Isabelle Avernas.
Kommentarer
Trackback
